Att böja opersonligt dar personligt. Här stannar dar i tredje person singular; infinitiven kan ha sitt eget subjekt: inte Eu dou para ir, utan Dá para eu ir (Jag kan gå / det är möjligt för mig att gå), eller helt enkelt Eu posso ir. (Jag kan gå.)
Att blanda ihop möjlighet och personlig förmåga. Dá para ver betyder att förhållandena tillåter det — dimman lättade, platsen är bra. För att betona din egen kapacitet eller framgång använder du conseguir: Eu consigo ver daqui. (Jag kan se härifrån.)
Att använda dar certo för en apparats normala funktion. För att säga att en mobil inte fungerar använder du O celular não funciona. (Mobilen fungerar inte.) För den betydelsen föredrar du det framför O celular não deu certo. Däremot är O plano não deu certo (Planen fungerade inte) helt rätt.
Att blanda ihop orsaken med personen som upplever ett tillstånd. För att säga att du fick lust att äta använder du Me deu vontade de comer., inte Eu dou vontade de comer, vilket framställer dig som orsaken till lusten.
Att översätta idiomen ord för ord. Dar de cara com (att stöta på) har inget med ansikten att göra och dar em nada (att inte leda någonstans) handlar inte om att ge. Ta varje uttryck som en helhet, som du tog dar um jeito (att hitta ett sätt).
Att tappa accenten på dá. Dá är verbet; da är de + a. Accenten är hela skillnaden: Dá para a Ana? (Kan det göras åt Ana?) jämfört med o carro da Ana (Anas bil).
Att skriva dá pra i ett formellt arbetsmejl. Den talade formen är perfekt i ett meddelande till en vän och malplacerad i formell yrkesskrift — där skriver du fullständigt dá para (det är möjligt att), eller ännu hellre é possível (det är möjligt).
